Direkt aktion kontra borgerlig dekadens

Trött på att läsa artiklar som denna?

Naturligtvis är du det. Arbetarna ser demokratin förvandlas till en cirkus, där rösträtten som våra förfäder dött för att genomföra skämtas bort bland opinionsundersökningarna och de politiska utspelen. Detta är anledningen till att vi som rörelse håller oss utanför den svenska partipolitiken, ty vi har redan lämnat det sjunkande skeppet, redo att hålla uppe facklan för arbetarklassen.

Dags att gå ut med en aktion som gruppbefälet i aktionsgrupp Väst rapporterade in till exekutivkommiten för en vecka sedan. FPBA väljer nu att gå ut med nyheten, då vi finner tidpunkten vara strategiskt gynnsam.

Aktionsgrupp Väst har under förra helgen genomfört flera lyckade attacker mot cyklar i Kristinehamn. Cyklar som nonchalant stod uppställda för att småborgarna skulle kunna skryta om sin blygsamma framgång här i livet. Aktionsgruppen såg till att dessa borgarverktyg snabbt förpassades till dess sanna viloplats; under vattenytan.

Under flera timmar höll aktionen igång, utan att någon förmådde att stoppa oss. Mot slutet av aktionen började till och med lokala arbetare hälsa på oss, som ett stilla erkännande av vår kamp. När vi sedan insåg att ordningsmakten var i antågande beslöt vi oss att dra oss tillbaka utan att lämna ett spår efter oss. Än så länge är vi en motståndsrörelse, och måste därmed agera därefter. Allt eftersom klassmedvetna arbetare gör gemensam sak med oss kan vi börja mota tillbaka etablissemangets våldsmonopol.

Aktionen genomfördes främst därför att cyklar är ett tydligt exempel på materialistisk köpyra som arbetaren drabbas av som konsekvens av den alienation han ständigt utsätts för. Genom att han kan komma till sin slavdrivare aka arbetsplats snabbare än sina kamrater anser han sig vara förmer än de andra, trots att han fortfarande lever under förtryck. Vi hoppas nu att vår aktion kan ge en tankeställare till dessa vilsna skälar som tror att materiell uppgradering kan göra dem till något annat än en arbetare, och att han även skall fundera huruvida det verkligen är värt att försöka undvika sitt arv. Är överklassen verkligen vår förbild?